Sara är en av de få personer i Bibeln som vi får veta ganska mycket om. Försöker man att leva sig in i hennes liv, ser man att det var fullt av både rikedom och äventyr. Men även av svek, sorger och sexuella övergrepp. Sara var så exceptionellt vacker att hennes man två gånger, säljer hennes kropp av rädsla för sitt eget liv. Först till Egyptens farao, sedan till kung Abimelek. Man betalade vad som helst, för att få vara nära Sara. Men ur smärtan och askan reser sig en kvinna som Gud själv ger namnet furstinna, och förser med det viktigaste uppdrag någon kan få. Att bli moder åt Guds folk, som i förlängningen banar vägen för Jesus – som är Gud kommen till jorden.

 

Detta är Saras liv…

Hon växer upp i staden Ur i Kaldéen, som var den tidens stora kulturcentrum. Sara gifter sig så småningom med Abraham, som felaktigt översätts som hennes halvbror. Ordet som används kan även betyda kusin, vilket är det mer troliga. Abraham och Sara härstammar från en av Noas tre söner, Sem.

En dag berättar Abraham för Sara att ”Härlighetens Gud” uppenbarat sig för honom och uppmanat honom att lämna sitt land Kaldéen, och vandra bort till ett främmande land som Gud ska visa honom (Apostlagärningarna 7:3).

Sara beger sig alltså av på en vandring mot ett okänt öde, tillsammans med sin man och närmaste släkt. De var allt som allt några hundra personer, plus boskap och packning. När första etappen är avklarad kommer hela följet till staden Haran, där man av någon anledning stannar och bosätter sig i fem år. Efter en tid avlider Saras svärfar Tera, och då hör Abraham Guds röst igen:

”Lämna ditt land, dina släktingar och din faders hus och gå till det land som jag ska visa dig! Jag ska göra dig till ett stort folk, välsigna dig och göra ditt namn stort, så att du blir till välsignelse. Jag ska välsigna dem som välsignar dig och förbanna dem som hädar dig. Genom dig ska alla jordens släkter bli välsignade.”

Sara kämpar med att förstå Abraham när han berättar om tilltalet. Av alla människor på jorden skulle alltså denne Gud ha utvalt just dem att bli stamföräldrar åt ett stort folk. Men hon följer ändå troget med sin man då han lämnar Haran och livet i staden, för att byta det mot en nomadtillvaro. I fortsättningen skulle man leva i tält och flytta från plats till plats, på ständig jakt efter nya betesmarker och vatten åt alla djuren – därför att Gud befallt det.

Så småningom kommer de fram till landet Kanaan.  Där blir de kvar tills det uppstår hungersnöd i landet och man beslutar sig då för att vandra söderut till Egypten, där tillgången på mat var större.

Sara var mycket vacker. Därför uppmanade Abraham henne att inte tala om för någon att hon var gift med honom utan säga att de var kusiner, så att inte Abraham behövde riskera att bli mördad av någon som ville ta Sara till hustru. Väl framme i Egypten får farao höra talas om den sällsynt vackra kvinna som kommit till hans land. På rekommendation av sina underlydande furstar låter han hämta henne till sitt palats. Han gör henne till sin hustru (ligger med henne) och i utbyte får Abraham tjänstefolk och får, nötboskap och kameler. Men Gud låter genom fruktansvärda plågor farao förstå, att Sara är Abrahams fru. Den egyptiske härskaren blir så förbittrad att han skickar tillbaka henne till Abraham, och beordrar dem att ta med sig sitt folk och sina djur och lämna landet.

Snart är sällskapet tillbaka i Kanaans uttorkade bergslandskap igen. Sara sörjer över att hon inte fått några barn. Hon tar saken i egna händer och ber sin man Abraham skaffa henne barn genom att ha sex med slavinnan Hagar (den tidens surrogatmödraskap). Hela denna process bara ökar Saras sorg, och när hon ser Hagars son Ismael växa upp blir bitterheten som en stor klump i Saras inre.

Cirka tretton år efter Ismaels födelse uppenbarar sig Gud för Saras då nästan hundraårige make, och bekräftar än en gång sitt förbund med honom. Som lön för Abrahams trofasthet ska hans avkomlingar bli ett folk med en speciell uppgift. Gud befaller nu Abraham att i fortsättningen låta omskära alla män i sin släkt, som ett outplånligt tecken på deras kallelse och uppdrag från Gud att vara ett utvalt folk. Gud sa:

”Se, detta är mitt förbund med dig: Du ska bli fader till många folk. Därför ska du inte mer heta Abram, utan ditt namn ska vara Abraham ”fader till många”, ty jag har gjort dig till fader för många folk… Det land där du bor som främling, hela Kanaans land, ska jag ge dig och dina efterkommande till egendom för evigt. Och jag ska vara deras Gud…”

”Din hustru Saraj ska du inte mer kalla Saraj, utan hennes namn ska vara Sara ”furstinna”. Jag ska välsigna henne och ge dig en son också med henne… och du ska ge honom namnet Isak. Jag ska upprätta mitt förbund med honom, som ett evigt förbund med hans avkomma efter honom”

En kort tid efteråt kommer tre änglar till deras stora tältläger. De är klädda som vanliga ökenvandrare och Abraham skyndar emot dem och bjuder hem dem till sitt tält där han ger dem mat och dryck. Och innan änglarna går lovar en av dem att Sara ska föda en son.

Sara och hennes man flyttar nu till Gerar. Liksom tidigare låtsas hon att hon bara är Abrahams släkting. Då låter kungen av Gerar (Abimelek) hämta henne till sig. Men innan kungen hinner ha sex med Sara ingriper Gud, för att hon inte en andra gång ska utsättas för sexuellt övergrepp. Kungen i Abimelek lämnar tillbaka Sara till Abraham. Dessutom ger han honom boskap och tjänstefolk, kanske som kompensation för att han berövat honom hans hustru. Kungen ger också Abraham tusen siklar silver. Det skulle tjäna som bevis på att Sara rentvåddes från allt klander mot henne som en moralisk kvinna.

Gud håller sitt löfte om att Sara ska bli mor. Ett år efter änglarnas besök föder Sara en son som får namnet Isak. Hans födelse blir det slutgiltiga tecknet på Abraham och Saras kallelse från Gud, som bekräftades när Gud själv gav dem nya namn. Sara översätts både som furstinna (som signalerar rang) och moder till många folk (som signalerar funktion).

Sara hade fött den son som Gud utlovat – den son  genom vilken ett helt nytt folk skulle uppstå – Israels folk. Genom detta folk kommer många generationer senare, världens frälsare Jesus att träda fram. Då bildas ytterligare ett utvalt folk – där även du och jag är kallade att vara med…

/Källa: Bibeln och Thor-Leif Strindberg

 

Vad kan vi lära oss av furstinnan Sara?

Sara har varit en av de svåraste kvinnorna för mig att bearbeta. Det finns så många olika sidor av hennes liv, man skulle kunna lyfta fram. Hennes omtalade skönhet, som förde med sig de sexuella övergreppen och sveket från hennes så fege man. Hennes kringvandrande tillvaro och rotlösheten det måste ha inneburit. Saras barnlöshet, som länge var hennes stora sorg i livet. Hennes försök att lösa barnlösheten på ett sätt som gav stora problem, både för Sara själv och för ”surrogatmamman” Hagar. Eller så kan man som jag läst i många andakter ge Sara en glorifierad, nästan omänsklig presentation som moder i Israel.

En annan lite annorlunda beskrivning av Sara, skulle kunna vara att måla upp henne som en kvinna som njuter av sex. Så här läser vi i Kärnbibeln: ”Nu var Abraham och Sara gamla och hade nått hög ålder och Sara hade slutat att ha det på kvinnors vis (mens). Sara skrattade för sig själv och sade: Skulle jag som blivit gammal ägna mig åt njutning?” (som hon kallade samlaget som skulle leda till Isaks födelse).

Ja, beroende på vad vi själva har med oss i bagaget tänker jag att vi kan välja att fokusera på olika delar av Saras liv. Men för att vi ska kunna samlas kring en aspekt som berör oss alla, väljer jag att avsluta med Hebreerbrevet 11:11. Där beskrivs Sara i listan på Bibelns troshjältar: ”Genom tron fick Sara kraft att bli mor, trots att hon nu var alldeles för gammal. Hon litade på Gud som hade gett löftet” (alternativ tolkning från nuBibeln).

Kanske är du en av de kvinnor, som Gud nu talar till? Kanske är du kallad att genom trons kraft lita på Gud, i en fråga som känts jobbig för just dig?

Furstinnan Sara – bibelreferenser:
  • Första Moseboken 11:29-31, 12:5-17, 16:1-8, 17:15-21, 18, 20:2-18, 21:1-12, 23:1-19, 24:36, 37, 25:10, 12, 49:31
  • Jesaja 51:2
  • Romarbrevet 4:19, 9:9
  • Hebreerbrevet 11:11
  • Första Petrusbrevet 3:6

Läs mer om Abraham  >>

Varma hälsningar från /Mia ♡
072- 430 99 11 (för sms)
Alla kvinnorna >>
Om mig >>